Snö, snö, snööö…

Ett kraftigt snöfall ute på landet är mer en personlig utmaning jämfört med snökaoset i stan. Istället för att bli förbannad över den kollapsade kollektivtrafiken är man redan inställd på att snöplogarna inte når fram till landsbygden förrän mitt på dagen. Eller inte alls. Därför har många lantisar lite starkare bilar, och dubbdäck är ju ett måste. Man slipper även en hel del svordomar över dålig eller utebliven snöskottning på gång- och cykelbanor, eftersom sådana oftast är obefintliga ute på landet. Resten får man fixa själv, det vill säga snöröjningen på den egna tomten. Under denna vecka var jag fixaren här på gården och det kändes till sist som om jag skottat en hel fotbollsplan. Onödigt att tillägga att man även sparar sig utgifterna till ett årskort på Friskis & Svettis.

Nu tog jag det kanske lite för entusiastiskt, jag är ju nybörjare som gårdsfixare, och så har ju dagisbarnen alltid med sig en rad lustiga dagisvirus – vilket sammanlagt ledde till att jag nu inte är riktigt frisk denna helg. Egentligen hade jag tänkt tillbringa tre dagar i storstaden med lite olika aktiviteter, men det blev inte av denna gång. Då vilar jag upp mig här på gården, så att jag kan vara fixaren nästa vecka igen. Men då tar jag det lugnare direkt från början i alla fall.

Här kommer några bilder som visar hur vackert det är just nu hos oss – i skogen och på gården. Och innan det snöade så jättemycket tog jag en hel del kort som jag redan lagt ut som webbalbum på Picasa.

 

Mitt liv som WWOOFare

Visst kan det finnas en vovve på vilken bondgård som helst, men en WWOOFare kan det egentligen bara finnas på ekologiska gårdar. Efter allt som hänt mig under förra året – sambo väck, bostad väck, jobb väck – har jag nu bestämt mig för att helt och hållet slippa arbetsförmedlingen och bostadsköer, utan nu ska jag bli vagabond(e) ett tag. Som WWOOFare jobbar man 20 till 24 timmar i veckan på en ekologisk gård och i utbyte får man mat och husrum samt oftast en ganska så intensiv familjeanslutning. Många WWOOFare idag är unga människor som vill turista på ett alternativt (och billigt) sätt, men det finns också de som verkligen vill lära känna lantlivet och framför allt lära sig hur man odlar mat och sköter djur på ett ekologiskt sätt.

Mina första tre månader som WWOOFare tillbringar jag på en gård som heter Petters Gård drygt en halv biltimme söder om Göteborg vid den vackra sjön Lygnern. Här odlas vin och här finns det olika sorters djur. Dessutom ingår det tre stycken dagisbarn och ett litet skolbarn i familjen, så redan det är ju en egen uppgift man kan hänge sig åt. Och så handlar mitt dagliga liv nu inte längre om att skämma bort mina databasanvändare i Berlin, utan nu sköter jag djur, jag ser till att elden aldrig slocknar, jag skottar snö och staplar ved, jag passar barn och hjälper till i hushållet. Det kan bli olika andra sysslor framöver, beroende på temperaturen ute och det som krävs att göra med de unga vinplantorna. Skog ingår det också i gårdens ägodelar, men att lära mig använda en motorsåg vill jag helst undvika. Och det är ju det som är bra med att WWOOFa: det finns inte något arbetskontrakt och man behöver inte lyda vilka anvisningar som helst, utan allt sker genom gemensam överenskommelse.

Efter fem arbetsdagar på gården och en lustig familjelördag, som vi till stor del tillbringade på den egna pulkabacken och med skridskoåkning på den igenfrusna ankdammen, är mitt första intryck nu att jag verkligen trivs här och att jag hittills inte saknat storstaden någon gång. Ska vi se hur det blir efter flera veckor.

20160114-p1140128

Mitt nya liv – de första bilderna

 

Pulversnö i utkanten av Berlin

Det händer inte så ofta att man kan pulsa genom riktigt fin pulversnö i Tysklands huvudstad. Chansen blir dock något större i utkanten av Berlin. Där bor min mor och jag gick en långpromenad i onsdags när vintervädret var som bäst.

Vid midnatt kommer jag att sitta på en buss som ska forsla mig norrut igen. Innan dess tänkte jag ladda upp lite bilder som jag tog i onsdags.

I Tyskland brukar man åka kälke och inte så mycket pulka.

Som kontrast – så här såg det ut lite längre in i stan:

Mitt hjärta i frysen

Vi köpte aldrig några presenter åt varandra, vare sig till jul eller på födelsedagar. Det hade vi inte kommit överens om genom att snacka om det, utan det bara blev. Han tyckte om att göra en riktigt fin tårta åt oss när jag fyllde. Och jag hittade på någon speciell syltblandning med självplockade bär eller jag la in ingefära i kryddad ättika. Det gillade han.

20130105-DSC_4898Födelsedagsfirande på Kärleksberget i Landvetter

Under flera månader fick jag alltid le när jag hämtade något ur hans frys. Där låg nämligen ett hjärta som jag gett honom någon kall januarimorgon.

Idag skulle han ha fyllt 58 år.

20120204-DSC_1732

 

A Song of Ice and Fire

Fire and Ice

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.

Robert Frost (1920)

Årets sista dag och det nya årets första timmar bjöd på både is och eld.

Hundertwasser och spiralen

År 2000 åkte vi med ett alternativt bussbolag till ön Elba för att tälta där i tre veckor. Bussen som transporterade oss från Berlin till ön hade designats av Friedensreich Hundertwasser. Samma bolag gjorde senare en after summer party i Hamburg där man träffades för att berätta om sina reseäventyr och för att titta på varandras foton. Eventet ägde rum i ett café som hade gestaltats efter Hundertwassers idéer.

Under februari 2014 åkte jag med Skogsängeln ner till Darmstadt – staden där han läste, jobbade, doktorerade och bodde i tio år. Han guidade runt mig en hel del och den första byggnaden som han visade mig i stan var Skogsspiralen.

I min dottersons bokhylla står en finfin barnbok om Hundertwasser som heter Skörda drömmar. Den är till och med mycket givande för vuxna, tycker jag. Och eftersom barnen brukar gilla hans udda former och hans starka färger så gav jag pojken en ritbok i julklapp med samma ämne.

Det första kapitlet i ritboken handlar om spiralen – ett centralt element i Hundertwassers konst. Spiralbilden som pojken ritade ser ut så här:

20151227-dsc_0072

Blommor och bin i december

Jag fick googla ett tag innan jag fick fram det svenska namnet på växten – och det är faktiskt inte särskilt vackert: hybridkejsarolvon. Motsvarande namnet på tyska är vackrare och passar bättre: vintersnöboll. Busken står på gården bakom huset där min dotter bor och den står inte bara där utan den står i full blom just nu. Inte nog med det, just på julaftonen vimlade det av bin i den! Jag har upplevt många julhelger med milt väder, men kan inte minnas nektarsamlande honungsbin.

20151224-PC240066

Visst hade det passat bättre med barnskrik på kälkbacken och äkta snöbollar, men så tog jag mitt barnbarn och min kamera och gick riktigt långa promenader utan att frysa en enda gång. Hela bildskörden kan beundras här: Weihnachtsspaziergang in Eberswalde